onsdag 7 mars 2007

Ett liv?

Jag har läst kommentarerna i en del andra liknande bloggar när folk klagar på att man inte ska spara så mycket utan skaffa ett liv istället. Leva, inte spara. Vadå?! Jag köper inget, jag lever och mår oerhört bra ändå!

Ett litet exempel från verkligheten. Jag och en kompis som jag inte känner så väldigt bra började av nån anledning att prata om chips och jag sa att jag aldrig köper chips. Jag sa att jag visserligen tycker det är gott men jag känner inget sug för det och jag har egentligen ingen anledning att köpa det, det är dessutom inte speciellt nyttigt. Han ville få det till att jag inte unnade mig något, levde sämre och till och med plågade mig själv lite för att jag inte köpte den där chipspåsen varje helg. ”Inte nyttigt, visst visst men man måste ju få leva också?” Jag börjar undra om det inte är hans dåliga samvete som gör att han försöker försvara sitt beteende genom att få mig att verka som den dåliga av oss två. Jag ser inte ner på honom det minsta för att han äter sin chipspåse, chips är gott och jag har själv varit svårt beroende av semlor under vissa perioder tidigare (under kontroll nu). Det enda jag retar mig på är att JAG tydligen gör något dåligt genom att inte köpa nåt jag inte vill ha!

Det här hände för några år sen, på den tiden jag inte var en utpräglad och obotlig snåljåp så enda anledningen till att jag inte köpte chips var att jag inte ville. Jag mådde hur bra som helst ändå. Det störde dock tydligen kompisen en hel del.

Det jag vill säga är att det här går att överföra till allt annat "onödigt" också. Jag vill inte köpa en platt-tv! Jag skulle inte må bättre om jag köpte en, jag skulle inte känna att jag levde livet om jag gjorde det. Jag skulle ta emot den om någon kastade en efter mig men jag skulle inte betala för den. Mitt liv är inte ett dugg dött för att jag inte "unnar mig" speciellt mycket.

Jag undrar istället vad det är för liv folk lever om de är tvungna att belöna sig själva hela tiden?

7 kommentarer:

Fredrik Persson sa...

Jag undrar samma sak.

På ett sätt är det förmodligen en sorts sjukdom, ett beroende. Att köpa saker, eller mat, eller vad det nu kan vara, ger ju en sorts tillfredsställelse. Dock en förhållandevis KORT tillfredsställelse, men ändå.

Som med alla tillfälliga kickar så borde även detta kunna leda till ett beroendebeteende. Och som med alla beroenden så är förnekelse en del av sjukdomen.

Det din kompis går miste om är en gnutta hälsosamhet och sina egna skattade pengar. Det du går miste om är (detta ständigt undflyende) att LEVA!

"Man måste ju UNNA sig att LEVA också!" (Fy fan vad jag hatar den meningen!)

Och av någon outgrundlig anledning så har man inte unnat sig tillräckligt förräns alla pengar är spenderade...

Anonym sa...

"...vad det är för liv folk lever om de är tvungna att belöna sig själva hela tiden?"

Vilken bra fråga!! Den säger verkligen allt.

Såg ni förresten på Oprah i går kväll eller lyssnade på Plånboken på P1 idag? Man börjar prata om en "kreditkortsbubbla" (i USA men det gäller nog även här i Sverige med en halv miljon svenskar registrerade hos kronofogden). Undrar hur det kommer att påverka börs/fastighetsmarknad om den brister.

Och du stå på dig - jag vägrar också köpa ny TV, programmen de sänder blir ju inte bättre för det...

Snåljåp sa...

Egentligen borde man inte bry sig, men jag gillar inte att de faktiskt tycker att det är jag som gör fel genom att spara istället för att slösa och jag vill gärna utbilda och omvända alla människor fast jag vet att det nog är meningslöst med vissa.

Kanske bättre att inte bry sig så mycket och le lite inombords istället.

Jag lyssnade på programmet på P1 och det var ganska intressant. Det är nog lätt att hamna ordentligt i smeten när det väl börjat gå illa och sen är det väldigt svårt att komma tillbaks igen.

Unknown sa...

Nja, nu får vi nog bena ut det här en aning... Det är självklart så att det är upp till var och en vad de gör med sina pengar - MEN (och det är ett rungande MEN), vem är nyttigast för flest människor? Snåljåpen eller jag? Jag lägger ALLA mina pengar på allt och inget. Gör av med varje spänn och jag tjänar lite mer än snittlönen här i Sverige. Varför i hela friden ska jag ha pengar på hög? Jag och mina barn lever NU. Vi ska ha prylar och resor NU. Inte sedan. Sedan kan högst troligen vara för sent. Snåla människor planerar ofta sitt liv. Då och då ska jag göra så. Sedan ska jag göra så. Herrekanin! Vilken överraskning att cancern slog till och det blev begravning istället! Nej, lev som om varje år vore det sista. Gör av med varje krona. Så länge det går att låna pengar om något viktigt går sönder så finns ingen anledning att spara pengar i en "buffert".

Snåljåp sa...

theLingorian: Jag kan faktiskt förstå att ni väljer att leva på det sättet och det har jag inget emot över huvud taget. Skulle alla vara som jag skulle samhället gå under ganska snabbt. :)

Det finns säkert ändå en hel del som även ni skulle kunna dra in på utan att sänka er standard över huvud taget. Jag vet ju inte exakt hur ni lever nu men det finns säkert en hel del grejer som är rent slöseri som ni skulle kunna sluta med och istället resa ännu längre bort och köpa ännu bättre prylar. Det sköna är när man känner att man har koll på sina utgifter och själv kan kontrollera hur mycket man "får över" varje månad, och sen är det ju upp till och var och en att avgöra vad man vill använda de pengarna till.

Vi lägger dom på hög tills vidare och det känns extremt bra för mig, jag vill ha en stor hög pengar så jag kan sluta jobba tidigt och bara ägna mig åt att fiska och resa. Jag vet att det krävs en hel del slit för det och om jag dör i cancer så är allt förgäves. Men då kan förhoppningsvis pengarna komma till användning för den som ärver dom.

Kul med lite motvikt till alla sparfreaks, kommentera gärna mer! :)

Anonym sa...

Lite sent inlägg här, men jag håller verkligen med om varför man skulle vara olycklig om man inte kan konsumera allt som en genomsnitts-Svensson konsumerar. 1 påse chips/helg. 6 öl på krogen/vecka. 2 kg choklad på julen. Etc... och jag tror att folk blir "olyckliga" av att inte få konsumera pga vad reklamen har gjort med oss. Det målas upp en otroligt genomgående bild av hur en lyckad människa ska se ut, och att man skall konsumera en massa kända märken och saker.
Reklamen har blivit en sorts kulturell bild av hur man ska vara. Har man inte råd att göra som reklamen säger, så känner man sig "fattig" trots att man tillhör de 5% rikaste människorna i världen!

Anonym sa...

"Man måste ju leva lite!"
En kommentar som man får höra väldigt ofta om man är nykter(ist). Det är som att hur man valt att leva sitt liv på något sätt provocerar dem. Varför då kan man undra.. det känns nästan som om man håller upp en spegel och de inte riktigt gillar vad de ser.