Det är lättare att leva snålt när man inte behöver

För ett år sen var både jag och min sambo studenter och levde på studiebidrag, inget lån, totalt ca 5000 kronor i månaden. Detta räckte faktiskt till för oss båda, utan större problem. Vi hade aldrig ont om pengar för det nödvändigaste, vi kunde till och med spara en del hur otroligt det än låter. Nu, när båda har jobb och vi tjänar betydligt mer så kan vi faktiskt spendera MINDRE än vad vi gjorde förut, och det känns dessutom väldigt bra!

Skillnad är uppenbar, då var vi tvingade till att leva snålt (möjlighet att ta studielån fanns visserligen, men valdes bort) och nu gör vi det helt av fri vilja för att vi har ett kortsiktigt mål med vårt sparande, som vi ser fram emot väldigt mycket.

Givetvis känns det även mycket bättre nu än förr, när vi vet att det är frivilligt och att vi egentligen har råd med nästan vad som helst. Vi kan unna oss en kväll med bio och restaurang, men vi avstår det för att vi vill. Förut hade vi inte ens möjlighet att göra det utan att rasera vår ekonomi fullständigt.

När man är fattig så vill man gärna visa för sig själv att man inte har det så dåligt egentligen, så man är mer benägen att köpa onödigt dyra saker.

Sveriges förenade studentkårer (SFS) räknade för ett tag ut sen att en svensk student går minus tusen kronor varje månad, och det med både studiebidrag och fullt studielån. Ursäkta, men folk är lite korkade ibland. När man är student och lever på bidrag och lånade pengar så får man inse att man är fattig rent ut sagt! Man ska inte lägga femhundra kronor i månaden på kläder, man ska inte festa regelbundet. Man ska inte köpa en Coca Cola och en Snickers på Pressbyrån varje dag. Gör man det ändå så ska man inte klaga på att man får för lite bidrag, dra ner på utgifterna istället. Det första steget måste alltid vara att se över utgifterna för det är det absolut lättaste att kontrollera själv. Sedan kan man ju faktiskt fundera på ett extrajobb för att dryga ut studiemedlet, om pengarna inte räcker till trots allt.