Ekonomiskt oberoende

Vad är egentligen ekonomiskt oberoende? Det går nog att tolka på många olika sätt men den mest vedertagna definitionen är väl när man inte längre behöver jobba för att överleva utan kan leva på avkastningen av sina tillgångar. Tillgångarna kan till exempel vara i form av ränta från pengar på banken eller utdelning från aktier.

Det är svårt att säga en speciell summa där man är ekonomiskt oberoende, det är väl lite upp till var och en att avgöra. Men det måste vara tillräckligt mycket för att man ska klara långa perioder av dålig världsekonomi utan att man drabbas för hårt själv.

För att jag ska bli nöjd och dra mig tillbaka så vill jag gärna ha rejält mycket pengar. Det duger inte med en inkomst på 20 tusen utan det ska vara rejält mycket mer. Annars kan jag lika gärna fortsätta jobba känns det som.

Lättaste sättet för detta att hända är antagligen att komma på nån väldigt bra affärsidé som genererar en massa pengar. Men då tycker man å andra sidan antagligen att det är väldigt roligt så man fortsätter jobba för den sakens skull, och det är givetvis inget fel i det så länge man inte jobbar för mycket och stressar osv.

Hobbies som kostar

Det kan vara svårt att spara pengar om man har en hobby. Det beror givetvis på vilken hobby det handlar om, men min erfarenhet är att de flesta hobbies som involverar nån form av material lätt kan gå överstyr och börja kosta en massa pengar.

Tidigare höll jag på mycket med cykling. Jag cyklade för att det var roligt och som träning. Ju mer jag höll på desto mer intresserad blev jag av tekniken och började läsa cykeltidningar. Jag lärde mig att min fina 6000 kronorscykel egentligen var en ganska tung budgethoj och att det antagligen skulle gå snabbare och bättre och roligare om jag hade en annan, dyrare, lättare. Allra bäst skulle det bli om man köpte lösa delar och byggde ihop den själv. Så det gjorde jag. Bara ramen till min nya cykel kostade nästan lika mycket som hela den gamla cykeln. Sen skulle det till en massa delar, och det var ju inte det allra billigaste heller. Minsta lilla smågrej kostade 500 spänn minst men oj vad bra den skulle bli.

Efter ett tag hade jag en ny cykel som var nästan likadan som den gamla, fast 10000 kronor dyrare och 1.5 kg lättare. Jag hade inte ens råd/samvete att bygga den helt klar utan flyttade över en del grejer från den gamla.

Kort därefter tappade jag intresset för cyklingen och slutade i princip helt. Jag vet inte varför det blev så faktiskt. Nu efteråt känner jag mig ganska korkad när jag tänker tillbaks. Då tyckte jag det var en bra idé att betala 699 kronor för att byta ut en del som vägde 230 gram mot en som bara vägde 180 enbart för att spara in 50 gram i vikt. Att banta 50 gram på mig själv hade varit billigare och enklare. Usch!

Samtidigt tycker jag att det är viktigt att ha hobbies och att de får kosta pengar. Är man intresserad av modelljärnvägar så är det ganska meningslöst om man inte köper dom där fina tågen. Låt det bara inte gå till överdrift!

När man vill börja spara

När man har bestämt sig för att börja spara på riktigt (dvs Snåljåp-style) så gäller det att börja ifrågasätta alla utgifter. Så fort man är på väg att ta upp plånboken så måste man stanna upp nån sekund och tänka efter om det är något man bör köpa eller inte. Vilken nivå man lägger sig på är väl upp till var och en men jag köper i princip ingenting över huvud taget längre. Det är inte så att jag tvekar att köpa nödvändiga saker som jag behöver. Det är bara det att jag har vant mig av vid att längta efter att få konsumera och köpa prylar, det är ett konstgjort behov som inte är några problem att bli av med.

Nästan dagligen så ställs man inför situationer där man utan att blinka lägger upp småpengar för olika saker som till exempel bussresor, glass eller korv, osv. Man tycker väl inte att det är så mycket pengar och att det inte spelar nån roll. Men det spelar roll. I längden blir det (som vanligt) en jäkla massa pengar! Och man vinner nästan ingenting. Visst spar man tid genom att åka buss och det gör jag också ibland, men om jag inte har bråttom och det bara tar max 30-40 minuter att gå så brukar jag göra det istället. Det är ju bra med motion dessutom.

Det här är nåt jag tror jag kommer fortsätta med hela livet, för även om det mest är nu det senaste året som jag blivit lite "extrem" så har jag varit väldigt sparsam hela livet och till exempel promenerat istället för att ta bussen.

Sen är ju mycket en fråga om hur bekväm man vill vara men det är dumt att bli för lat.

Jag vill ha ett nytt jobb

Företaget jag jobbar på är väldigt bra. Dom har en bra personalpolitik och en personalomsättning på nära 0. Bra betalt i jämförelse med andra liknande jobb. Trevliga jobbarkompisar osv. Egentligen inget att klaga på, förutom att det tar trekvart att åka dit men det är väl inte onormalt lång tid.

Arbetsuppgifterna är även de hyfsat varierande och tempot är väldigt lugnt, man behöver sällan stressa. Cheferna är lyhörda för idéer och jag har själv drivit igenom flera förändringar i produkterna för att spara tid eller på annat sätt underlätta vid monteringen.

Nu höll jag nästan på att glömma bort vad jag skulle skriva, men slutsatsen blir att jag vill byta jobb! Jag är montör, och skruvar ihop saker. Det är inte speciellt tillfredsställande. Visst är det kul att tillverka saker, men jag vill inte bara skruva, jag vill skapa! Jag vill sitta vid ett bord och klura ut lösningar på olika problem. Det är det som är så skönt med programmeringen, för där får jag utlopp för precis detta. Jag har ett tydligt problem och får själv komma på och implementera lösningen för det. Det känns grymt kul när man lyckas!

Jag har också ett extrajobb hos ett bemanningsföretag där jag får lite uppdrag inom montering och lager, men det är betydligt sämre eftersom jag inte har nånting att säga till om och heller inte vill.

Jag tänkte vänta tills jag lärt mig lite mer och sen ska jag försöka byta ut mitt nuvarande montörsextrajobb mot ett programmeringsextrajobb. Om det går alltså. Jag tror jag bör behålla mitt ordinarie jobb under tiden jag pluggar för jag tror det finns möjlighet att få ett systemutvecklarjobb där eventuellt. Det skulle vara kul!

Programmeringsprojektet

Jag har faktiskt anlitat en programmerare i Pakistan för att jobba lite med ett av mina projekt. Det är en av de allra enklaste idéerna och är dessutom för en väldigt smal målgrupp, så det kommer nog inte göra mig speciellt rik. Jag har räknat lite på det och tror det är osannolikt att siten ens har betalat sig själv inom ett år (registeringsavgift för domänen och kostnaden för programmeraren, ca fyra tusen). Det låter kanske lite galet, men jag har själv saknat en sån här tjänst länge och kommer antagligen bli den största användaren av siten.

Dessutom ska det bli kul att se hur det funkar att jobba med programmerare från låglöneländer. Vi använder en så kallad escrow-tjänst vilket innebär att pengarna finns hos en mellanhand tills jag godkänt arbetet. Så det känns ändå förhållandevis säkert.

Trögt i starten

Nu har skolan varit igång ett tag fast jag har inte riktigt kommit in i det känner jag. Jobbet tar fortfarande mest tid och jag pluggar väldigt lite på kvällarna, trots att jag nog behöver det då en del grejer är nytt för mig. Jag tror det krävs en tenta så att jag börjar förstå allvaret i det hela.

Förra veckan jobbade jag 32 timmar och det är ju ganska mycket för en heltidsstudent. :)

Det har ännu inte börjat synas på lönen för jag har komptid och dylikt att ta ut. Snart tar den slut och då får jag löneavdrag istället.

Jag har märkt att jag föredrar att jobba på förmiddagen och ha föreläsningar på eftermiddagen, för jag brukar bli ganska trött efter föreläsningarna och då känns det skönt att vara klar för dagen när den är slut och bara åka hem och ta det lugnt. Om jag har föreläsning på förmiddagen så är jag helt slut sen på jobbet resten av dagen.

På kvällarna har jag ganska lite tid över har jag märkt, även om vi egentligen inte gör nånting speciellt.

Bara att ”umgås” tar en massa tid som jag inte ens har funderat över förut. Vi kommer hem vid 17-tiden. Lagar mat och äter fram till 18. Vilar nån halvtimme kanske, och sen går vi eventuellt iväg och handlar eller bara promenerar omkring lite. Då är klockan 20 när vi kommer tillbaks och dagen är nästan slut.