Hur lyckas vi spara så mycket?

I kommentarerna till förra inlägget så ställdes frågan hur det kan vara möjligt att spara runt 40000 kronor i månaden på två löner. Det kan vi göra för att vi har turen att tjäna ganska bra.

En normal månad gör vi av med ca 7000 kronor totalt. 3000 i hyra, 1500 för maten, och så diverse annat för ett par tusen. Vi skulle teoretiskt kunna få ner kostnaderna till under 5000 i månaden, men vi har märkt att vår smärtgräns verkar ligga ungefär runt 7000. Ner till den nivån har gått ganska bra, skulle vi spara mer så skulle det nog bli en del lidande och det känns onödigt.

Utöver våra dagjobb så har vi även ett företag där vi ibland får kortare uppdrag som är rätt lönsamma. Tyvärr fortfarande i ganska liten skala men förhoppningsvis kan vi utöka den biten.

Just nu får vi även ca 50000 per år i ränta (före skatt) på våra sparade pengar.

Jag vill helst inte gå in på några exakta siffror, den som är intresserad får försöka räkna baklänges på hur mycket vi tjänar på ett år. Min sambo tjänar dock nästan dubbelt så mycket som jag, så det är hon som står för den stora biten.

Ränteinkomster blir ränteutgifter

Nu får vi drygt 4000 kronor i månaden i ränta på de pengarna vi har sparat ihop, och som vi har placerade på olika bankkonton.

När vi köpt lägenhet har vi istället för 1 miljon på banken, lån på 1 miljon av banken. Då får vi betala 5000 kronor i ränta till dom. Det blir en skillnad på 9000 kronor i månaden bara där, utöver ökade boendekostnader i allmänhet.

Det vore skönt att ha en passiv inkomst som överstiger kostnaden för lånet.

Att äga en lägenhet genererar ingen inkomst om man bor i den. Hyr man ut den kan man eventuellt tjäna lite (men kom ihåg att det är staten som bestämmer hur hög hyra din hyresgäst ska betala)

Räkna lägenhet som tillgång?

Nu kan vi för ett kort ögonblick kalla oss för miljonärer (även om vi är två som delar på en). Snart är vi vanliga svenssons igen.

Lägenheten måste ju ändå räknas som en tillgång, men det är inte förrän efter man sålt den som man är säker på hur mycket den var värd. Så det känns fel att räkna med den till sin totala förmögenhet. Alltså kan man inte kalla sig miljonär bara för att man äger en lägenhet för två miljoner och bara har lån på en miljon.

Egentligen är det samma sak med aktier och fonder, tycker jag. Det är inte förrän efter man sålt som man vet hur mycket pengar man fick. En enorm skillnad är dock att man kan sälja aktierna inom några minuter i normala fall, medans det för lägenheten kan ta nån månad.

På grund av detta kommer det stå ett jättestort negativt tal där uppe till höger, efter sommaren. Men jag kommer ändå notera lägenhetens uppskattade värde och även visa en siffra på hur mycket vi skulle kunna ha om vi sålde "idag".

Pengarna som är bundna i lägenheten kommer vi förmodligen aldrig att se röken av igen. Så småningom lär vi byta till en större lägenhet, kanske med mer lån, och senare ett stort hus, kanske med mer lån. Snart får ni se oss i Lyxfällan på tv! Skämt åsido, lån kan vara ett väldigt bra verktyg och inget man automatiskt måste vara rädd för.

Börja om från noll igen

Det tog två år från 0 till 1 miljon. Nu kommer vi gå ner till 0 igen. Eller egentligen minus 1 miljon förstås, men det som syns på kontot månaden för lägenhetsköpet lär vara ganska nära 0.

Vi får alltså göra en omstart med sparandet. Jag funderar lite på om vi kommer känna oss mindre säkra då jämfört med nu. 1 miljon på banken eller 1 miljon skuld. Vilket känns mest tillfredsställande? Jag tror fördelarna överväger trots allt, och jag lär känna mig väldigt nöjd ändå.

Det ska bli spännande att se hur snabbt det går att spara ihop till miljon nummer två. :)

Köp billig mat och spara pengar

Maten kan man spara mycket pengar på, det har jag skrivit om flera gånger. Det behöver inte byta att man äter sämre än andra, bara att man tänker på vad det är man köper. De flesta matbutiker publicerar sina veckoblad på nätet varje vecka (om man inte får reklamen i brevlådan). Gå igenom den och kolla vad som är billigt just nu, och rätta din matlagning efter det och inte tvärtom.

Det brukar även löna sig att gå till flera butiker och bara köpa det som är billigt i varje butik. Det kanske inte alla har tid med, så då får man nöja sig med en butik.

Köp mycket och frys in, tex billigt kött. Står det max X kg per kund, gå och handla flera gånger.

Om allt man köper är nedsatt 20% så blir ju totala matkostnaden 20% lägre per månad. Givetvis finns det sånt som sällan har extrapris, som tex mjölk och dylikt. Men totalt sett har man mycket pengar att spara genom att enbart köpa det som är billigt.

Byta jobb eller inte?

Jag har ganska lång resväg till jobbet, totalt ca 2.5 timmar om jag åker kollektivt och det känns som att jag kan spendera den tiden till något bättre. Därför har jag börjat söka lite andra jobb, och även fått komma på en intervju. På alla tidigare anställningsintervjuer har jag varit arbetslös, och därmed ganska nervös eftersom jag verkligen velat ha jobbet. Nu har jag ett jobb jag är förhållandevis nöjd med och känner ingen press alls. Det är en enormt stor skillnad märkte jag, det var till och med ganska roligt att sitta där och bli intervjuad. :)

Mitt självförtroende är givetvis på topp eftersom jag redan har ett jobb och inte behöver byta, men jag tror säkert att jag kan få det här jobbet.

Frågan är om jag ska byta eller inte. Jag vet vad jag har, och mitt nuvarande företag är trots allt ganska bra. Dessutom kommer jag gå från en tillsvidareanställning till en visstidsanställning och sedan tillsvidare "om det går bra" (kanske förhandlingsbart).

Fasen, jag har aldrig varit i den här situationen förut. Mina tidigare jobb har liksom tagit slut av andra anledningar och så har jag fått söka nytt på grund av det.

Största skillnaden som jag ser det är i alla fall 10 minuters resväg istället för 1.15. Andra saker så som arbetsförhållanden och jobbarkompisar är svårt att veta något om innan jag jobbat där i några månader.

Om det hade varit ett mycket bättre jobb så hade kanske inte valet varit svårt, men nu är det i princip samma grej som jag jobbar med idag.

Hur hade ni resonerat i en liknande situation?

30 eller 40 år?

När vi ansökte om lån nyligen så fick vi välja om vi ville betala tillbaks lånet på 30 eller 40 år. Det gick inte ens att välja 20 eller 10, eller 5. Vi fick även välja om vi ville ha några amorteringsfria år. Ansökningsrutinerna är inte anpassade för snålbloggare! :)