Sluta belöna dig själv

Många tycker det är jobbigt att snåla och spara pengar. Jag snålar sällan, men eftersom jag aldrig köper nånting så får jag en massa pengar över i alla fall. Grejen är att lyckas vänja av sig vid att köpa saker hela tiden. Det i sig kan säkert vara extremt svårt, kanske som att försöka sluta röka eller sluta äta socker eller liknande.

Man gör nåt mer eller mindre halvhjärtat försök och det känns bra ett tag i början, men utan att förstå hur det gick till så är man plötsligt tillbaks i det gamla igen och kör på som vanligt.

Det var inte helt lätt för mig heller i början, men jag kom in i det till slut och nu är det lika naturligt som att andas. Jag köper ingenting.

Mångas argument mot detta är att det är otroligt tråkigt och att man måste få leva lite också! Unna sig något! Belöna sig själv! Nej, man ska inte unna sig något och man ska absolut inte belöna sig själv! Den inställningen är farlig, för det innebär att man endast sparar för att kunna belöna sig själv efteråt. Ungefär som bantare som belönar sig själva med en prinsesstårta till helgen. Att inte banta ger säkert samma resultat i längden.

Lösningen på jojo-bantande och jojo-sparande är att ge fan i att belöna sig själv utan sträva efter att göra det till vardag så snabbt som möjligt. Det är inget temporärt man sysslar med måndag till fredag utan det är ens nya liv, punkt slut.

Sådant kortsiktigt sparande kan ju dock få den effekten man önskar. Till exempel om man har som mål att köpa en ny fin cykel för 20 tusen kronor. Man lägger undan två tusen i månaden i tio månader, sen går man och köper sin cykel. Målet är uppnått, utmärkt!

När jag började skriva detta så hade jag säkert en poäng med inlägget. Nu har jag dock glömt bort vad jag ville säga så jag går och kollar på fotbolls-VM istället. (Hade jag skrivit ner mitt mål med inlägget så hade det varit kristallklart för mig nu. Det kanske var det som var poängen :))