Uttrycket "man måste ju få leva lite också" är ett av de värsta uttryck jag vet. Det används alltid som en ursäkt av folk som inte har disciplin att spara, i betydelsen att enda sättet att ha roligt är att konsumera.
När man köper något i en affär så tar man sina surt förvärvade och hårt beskattade slantar och stoppar ner dom i någon annans fickor. I utbyte får man en grej som inte är värt pengarna man just betalat.
Man betalar överpris för i princip allting.
Om du inte tror mig så testa detta: Köp en soffa på Ikea för 18995 kronor. Använd inte soffan utan annonsera direkt ut den på Blocket som "Helt ny Ikea-soffa!" och se hur mycket du får för den. Får du tio tusen? Kanske tolv om du har tur? Så mycket är den alltså värd i andras ögon.
När man har spenderat alla sina pengar på prylar, sprit och nöjen så kanske man har haft roligt för stunden. Jag har dock aldrig varit med om folk som klagar och gnäller så mycket som folk utan pengar på banken.
När jag hade en miljon på banken (jag har det inte nu men har haft tidigare) så kände jag en mycket stor glädje. Jag var lugn och kände mig säker. Mitt tråkiga dagjobb blev lättare att tackla eftersom jag visste att jag kunde klara mig helt utan jobb i flera år utan problem.
Jag var dessutom nöjd över mig själv att ha klarat det första målet.
Det var oerhört skönt att leva och jag var inte ett dugg avundsjuk på mina kompisar som "levde upp" alla sina pengar istället.
Det sägs att pengar är roten till allt ont, men citatet som kommer från bibeln lyder egentligen "Kärlek till pengar är roten till allt ont". Pengar har sällan skapat några problem i sig. Det är snarare bristen på pengar och längtan efter pengar som skapar många problem här i världen.
Så se till att spara ihop en miljon och känn efter hur skönt det är att leva!
onsdag 30 juni 2010
Man måste ju få leva lite också
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, det är konstigt hur stor andel av befolkningen som lägger sina disponibla pengar på konsumtion... Trots att man vet att glädjen t.ex. av det dyra restaurangbesöket tar slut efter några timmar. Samtidigt önskar sig alla att få mera fritid, att jobba färre timmar, att ha pengar undanlagt för större trygghet. Men plötsligt så - poof så bränner de alla pengarna på kortvariga nöjen eller prylar som hamnar på hyllan efter några månader. Och så gnälls det på att man har ett stressigt jobb som man inte gillar, att man är fattig och att man saknar kontroll.
Fråga till Snåljåpen:
Vad tror du skiljer dig från gemene man, att du tar kontrollen med enkla principer och bygger en framtid istället för att bara tröstkonsumera som den stora majoriteten?
Skicka en kommentar