Det är lätt att bli snål

Nu har jag och min sambo sparat i ca 7 månader och vi börjar komma in i det ordentligt. Nu känns det väldigt naturligt och inte ett dugg jobbigt även om jag då och då längtar efter något nytt, som just nu en ny datorskärm.

Jag antar att sparandet är ungefär som motion. I början känns det tufft och man vill gärna återgå till det gamla, men efter ett tag blir man fast och man undrar hur man kunde klara sig utan tidigare. Mycket saker är så oerhört lätt också, som till exempel på jobbet. Många av mina jobbarkompisar beställer mat utifrån varje dag, plus att dom köper nån godisbit eller kaka och en läsk på rasten. Jag tar med matlåda hemifrån och äter frukt som jobbet delar ut gratis. De gör av med ca 70 spänn per dag medans jag klarar mig med max en tia. Bara där har vi ca 12 tusen kronors skillnad på ett år. Och grejen är att jag mår inte ett dugg sämre än de, snarare bättre! Eftersom jag äter nyttigare mat och dessutom känner mig nöjd över att spara.

Det finns några nackdelar med att spara så hårt som vi gör och det blev nästan lite komiskt när vi var och handlade senast. Vi brukar oftast inte bestämma på förhand vad vi ska handla utan vi köper det som är billigt för tillfället för att få ner det genomsnittliga priset på maten utan att för den sakens skull äta dåligt på något sätt. När vi gick omkring där i butiken så såg vi i princip inga röda lappar, inget hade extrapris. Vi kände oss lite förvirrade, snurrade runt och tittade överallt och sa "Det finns inget vi kan köpa!!". Det tog ett par sekunder innan vi började skratta, vi insåg att vi kanske var lite väl extrema och vi fick helt enkelt nöja oss med lite varor till normalpris för en gångs skull.