Från 0 - 1.000.000 kronor på två år

Det sägs att den första miljonen är den svåraste. Nu har vi 1 miljon på banken, det tog bara två år och var hur lätt som helst.

Vår metod har varit oerhört tråkig, nämligen att leva extremt snålt för att kunna spara undan så mycket som bara har varit möjligt av våra löner. Det har egentligen aldrig varit speciellt svårt. När vi började var vi fattiga studenter och var i alla fall vana vid att leva snålt. Vi har helt enkelt fortsatt med det, förutom att vi har betydligt högre inkomster nu.

I genomsnitt har vi levt för ungefär 8000 kronor i månaden under de här två åren. Vi har haft ganska bra lön och det är ju därför vi kunnat få ihop till miljonen så pass snabbt.

Både jag och min sambo fick jobb samma vecka, och började genast planera för att spara till en lägenhet. Då ville vi mest spara ihop till de 10% man brukar behöva lägga kontant när man köper lägenhet, och de lägenheter vi tittade på då kostade ca 1-1,5 miljoner. Alltså behövde vi spara 100-150 tusen enligt målet vi hade våren 2006.

Under tiden vi letade lägenhet så steg kraven för varje månad och vi höjde hela tiden vårt mål. Till slut var vi så inne i det att blev helt självklart för oss att spara så mycket som möjligt, även om vi hade mer än 10% för kontantinsatsen.

Jag har hela mitt liv fått höra att man inte kan bli rik av vanligt arbete, men efter att ha sett våra egna pengar växa ganska snabbt, samtidigt som jag själv räknade på ränta-på-ränta-effekten, så insåg jag efterhand att man faktiskt kan bli rik på att bara vara anställd.

Då var det kört, jag blev fast i råsparandet och skulle börja samla miljoner. Jag började även blogga i januari 2007 efter att ha inspirerats av Miljonären och Jakob. Miljonären kör ungefär samma stil som vi har gjort, medans Jakob är mer av en företagare som inte vill gnetspara.

Efter det blev det en explosion av ekonomibloggar och det var hur populärt som helst. Det kom 1000 besökare om dagen och även tv hörde av sig, det var inne att vara snålbloggare.

I år har jag knappt skrivit i bloggen och det är lite synd tycker jag själv. Jag har dock inte så mycket att säga angående sparandet eftersom det är vanlig vardag för mig.

Vi kommer köpa lägenhet i slutet av sommaren. Efter det hoppas jag att vi kan börja spara lite mer roligt, dvs investera delar av pengarna. Främst i aktier kanske, men även i att utveckla olika affärsidéer. Min sambo tycker dock att vi ska betala tillbaks lånet i första hand, och så snabbt som möjligt. Jag försöker förklara att det inte är så viktigt att vara fri från lån, förutom att det kanske känns bättre helt enkelt.

Jag slutar dagens inlägg som jag började genom att än en gång konstatera att det var busenkelt att spara ihop till en miljon. Nu är det väl inte möjligt för dom allra flesta att lägga undan 42000 spänn av skattade pengar varje månad och dessutom klara av att leva, men då får det väl helt enkelt ta lite längre tid!

Vi har under två år levt på motsvarande extistensminimum för en person, och vi är två. Var det värt det? Ja, det var en baggis!